I vissa fall är det lämpligt att tänka efter lite före. Som ifråga om den kvinna från Ukraina som säger sig bli trakasserad i Kalix där hon har sin affär. Om det hon säger stämmer om hur en del kalixbor beter sig mot henne är det förfärligt. Om det hon säger inte är sant eller överdrifter är det dock värre.
Det finns en del som talar för det sistnämnda. Interiören i affären som visades i det lokala nyhetsprogrammet såg inte direkt inbjudande ut. Möjligen går kanske inte försäljningen så bra för innehavaren på grund av detta. Vad är då bättre än att påstå det finns de som inte gillar affärsidkaren, vilket skulle motivera en flyttning av verksamheten till Luleå.
Det här med att lite diffust påstå sig vara utsatt utan att peka ut någon speciell brukar gå hem i medierna. Lite märkligt är emellertid att inte vare sig myndigheter eller politiker på plats velat ta i ärendet. Om så journalisterna tar det sagda för sanning så ger det definitivt en hel del gratis reklam åt rörelsen.
Av kommentarna till den tidningsartikel som uppmärksammade denna historia framgick att många men inte alla hade rätt negativa erfarenheter av Kalix. Den fråga som om igen måste ställas är därför varför först och främst folkföreträdare på orten är så tysta?
