Häromveckan befann jag mig på biblioteket för att leta bland gamla tidningsartiklar. Omkring tjugofem år tillbaka i tiden sträckte sig mitt sökande.
Vad som då var påfallande var att träffa på bekanta namn i lokaltidningen. Jag menar sådana som förekommer på sidorna än idag. Mest tänker jag på den "nöjesreporter" som skrivit mest om musik och som var inblandad något bråk en sen krogkväll för någon tid sedan.
Det förhåller sig nämligen så att tjänsteår värderas väldigt högt i en del sammanhang. Särskilt blev jag varse om det när jag slog upp den aktuella lokaltidningen igår. Dennas verksamhet ska visst flytta, vilket resulterade i en orgie från berörda skribenter i att tala om svunna tider och tjänsteår. Framtiden var det dock tyst om.
Att det inte går för sig att tala om samgåendet mellan de två tidningarna med Luleå som utgivningsort har jag redan konstaterat i ett tidigare inlägg. Det hindrar emellertid inte att fundera över vad det ska bli av dagstidningsmarknaden imorgon.
På bruksorter värderas antal arbetade år på samma arbetsplats högt. För egen del har jag aldrig varit längre än fyra år på samma ställe. En tidning borde definitivt inte vara något bruk där livslång anställning premieras. Inte heller ska staten understödja dylikt då det bidrar till allmän försumpning av det offentliga samtalet.
