I Norrbotten är vi ännu så längre begåvade med två ideologiskt disparata tidningar. Den ena av dem, Norrländska Socialdemokraten, har en ledarsida som jag tänkte ägna några rader.
Det är nämligen så att denna, förutom att sakna nästan varje tillstymmelse självständig analys, sedan regeringsskiftet intaget en position som närmast är att likna vid gamle politbyråmedlemmen Gromykos ständiga njet till allt icke-sovjetiskt. Ingenting regeringen gör är bra, och då menar jag ingenting. Visst ska det finnas en opposition, men även jag med min borgerliga sympatier kan tycka att en del av det sossarna har att komma med är OK.
Finansministern kölhalades på ledarsidan för några dagar sedan. Han anklagades för att inte agera som den ekonom han är utbildad till. Bara någon dag därefter refererades ett påbudsliknande inlägg från ex-minister Nuder som hade sitt regeringsjobb inte på grund av sin kompetens, utan som ett lydigt redskap till sin chef.
NSD:s politiske redaktör avhördes nyligen i riksradion med anledning av partiledardebatten i riksdagen. Som en inkvoterad förmåga med enda syfte att jämna ut regional obalans och ideologiskt övertag från liberala kommentatorer påminde han mest om Gustav Hedenvind-Erikssons roddare som vidgade sitt synfält genom att blicka bakåt. Lösningarna på dagsproblematiken fanns i det förgångna, inte i framtiden.
På tal om jämtar. En Peter Swedenmark skriver regelbundet på ledarsidan. Enligt vissa är hans krönikor mycket lästa. För egen del tycker jag det mesta han har att komma med kan sammanfattas i ordet mot. Det är tveksamt om hans ens skulle få tala till punkt i ring P1.
