Den politiska kris som tornat upp i Kenya till följd av valet har också etniska undertoner. Tankarna går därför genast tillbaka till 1994 och Rwanda. Expertisen tror dock inte på en sådan dramatisk utveckling. Konflikter av liknande slag har en historia i Kenya men ser annorlunda ut. Till exempel står inte två grupper mot varandra. De som tvistar som valresultatet har anknytning till kikuyuer och luoer som tillsammans bara utgör en tredjedel av landets befolkning.
Desto mer att fundera över är varför det tycks finnas en tendens att vara tyst om etniska konfliktområden ända tills det är för sent. Även om Kenya inte utvecklas till ett nytt Rwanda så är det väl för de allra flesta helt okänt vad som lett fram till situationen i Kenya. På grundskolan och gymnasiet läste jag om Kenyatta och självständigheten, något om landets koppling till socialism, men knappast någonting om etniska grupperingar. När alla konflikter av etnisk natur brakade lös i början var vi många som inte förstod ett smack först till följd av drillen i det kalla krigets utrikespolitiska kålsuparläror.
