Det gick ju bra för centern i valet. Partiet blev landets tredje största, bland annat med konsekvensen att ledaren besatte vice statsministerposten i regeringen. Dessvärre, eller uppenbarligen skulle det hellre uttryckas, lyckades inte centern följa upp valvinden. Det har gått rätt tungt för dem i regeringsställning trots att departementen i deras hjärtefrågor tillföll dem vid regeringsbildningen.
Maud Olofsson har fått lite uträttat på näringsdepartementet. Kritik har riktats mot politiken från företagarhåll och från oppositionen för att hon blickar bakåt. Andreas Carlgren på miljö har fått gjort mera men verkar vara inställd på att miljöpolitik innefattar ett icke ringa mått av självplågeri. Eskil Erlandsson på jordbruks är en doldis, en förvaltare som de flesta varken sagt bu eller bä åt.
Jag tror centerns problem i grunden består i att partiet har och alltid haft en svag ideologisk förankring. I valet framträdde det som det liberalaste av alla, men när det kom till praktisk handling verkade kompassnålen snurra flera varv. Längre än nästa projekt tänker inte centerpartisterna framåt. Därefter måste det komma något nytt. Som jag ser det är det lättare att se vad centern inte står för än vad de står för.
