En forskare vid Luleå Tekniska Universitet går till attack mot vad han kallar toppstyrning av verksamheten på hans arbetsplats. Istället för att ange spelreglerna och ge fakulteterna det mesta av makten, är det rektorn och universitetets styrelseordförande som bestämmer. Dessa vill bland annat prioritera den tekniska fakulteten på den filosofiskas bekostnad.
Det är väl inte att förvänta något annat av en beslutsfattare som har politiken som livslångt yrke. Mer att förvåna är att samme Sundström blev kvar i universitetsstyrelsen efter regeringens så kallade avpolitisering, särskilt som det är högst oklart om han ens har en akademisk examen.
Nu är väl problemet med ledarkompetens minst lika stort vad beträffar den akademiska kompetensen vid universitetet. Några särskilt internationellt renommerade forskare finns inte i Luleå. Om Luleå skulle få ett fakultetsstyrt universitet skulle verksamheten där ganska snart rasa samman.
En del gillar att framhålla att antalet anställda vid SSAB - järnverket - minskat. Det ska per automatik innebära att småföretagen ökat sin andel av det totala antalet jobb i kommunen. Sanningen är att ganska många är kommunalanställda istället eller arbetar på kommunens tredje största arbetsplats - universitetet.
Det talas ibland om att bruksandan håller på att träda tillbaka till förmån för ett mera fritt förhållningssätt till näringslivet på orter som Piteå, Luleå och Kalix. Att döma av utvecklingen vid Luleå Tekniska Universitet tyder det mesta på motsatsen. Vi har fått ett bruksuniversitet istället för istället för ett akademiskt lärosäte.
