Det anordnades debatt i torsdags kring det faktum att Norrländska Socialdemokraten engagerat några av sina journalister till att skriva ett reklamblad. I centrum för det hela stod Norrbottens-Kurirens kulturhuligan och kulturredaktör Marianne Söderberg. Hon menade det var ett trendbrott att på en tidning ordinarie skribenter skriver texter i annonsbilagor.
Trendbrott, nja. Det här fenomenet är väl rätt uppenbart vid det här laget. Inbäddad journalistisk är väl också en variant på detta. Luleå Tekniska Universitet har därtill givit ut ett skryt- och lögnblad där lärosätets pressansvariga regerar som en matrona över en drös med studenter som skött grovarbetet (återkommer till detta) i form av textskrivande.
Frågan är därför inte vad journalister eller skribenter ska syssla med, utan vad deras tjänster går att använda till. Det finns många historier om hur stora författare tvingats ägna sig åt "brödskrivande" såväl före som efter kändisskapet. Att skriva sker faktiskt också utifrån andra förutsättningar än kulturskribenters.
