Stödet för norskt medlemskap i EU på hemmaplan har ökat. Inom en längre tid kanske vi får uppleva att unionen får en 28:e medlemstat. Sedan väntar vi bara på Schweiz och Island bland de västeuropeiska länderna.
Nu står förvisso Norge inte helt utanför unionen. EU:s lagar gäller delvis inom nationen, man är med i Schengen och tullfrihet gäller där förutom på livsmedelsområdet. Och liksom monarkierna Sverige, Storbritannien och Danmark har landet egen valuta.
Skulle Norge gå med bli det än krångligare med kanske ytterligare två språk att hålla reda på. Detta trots att det går att förmoda att danska, svenska, nynorsk och bokmål kan förstås av alla som talar minst ett av språken.
Just språkfrågan tror jag kommer att segla högt upp på dagordningen inom EU ganska snart. Behovet av ett lingua franca är stort. Tyske filosofen Jürgen Habermas har redan kommit fram till att det bör bli engelskan. Så gott så.
