Förra året innebar som tidigare sagt genombrottet för debatten om det globala klimathotet. Detta var emellertid inte det första hot som påståtts leda till världens undergång. Ända från Augustinus dagar har diverse predikanter mässat om det nära förestående sammanbrottet om vi inte bättrar oss i tid. Fenomenet i sig är med andra ord inte alls nytt.
Bara från min egen livstid minns jag då ett par undergångsprofetior som varit i svang. Den första, som hade sin storhetsperiod när det kalla kriget gick in i sitt slutskede, tog sikte på det faktum att världsfreden aldrig var hotad. På den tiden var det inte ovanligt att folk planerade för sin överlevnad på samma sätt som många idag resonerar när de vill installera bergvärme. Genom att gräva privata skyddsrum på tomten skulle fullgott skydd undan ett kärnvapenkrig uppnås.
Mot slutet av 1980-talet var det många som talade om freonet som vidgade ozonhålet och hotade att bränna ihjäl mänskligheten. Men som precis som i fallet med tredje världskriget blev det inget allvar av det hela. Många är de idag som inte minns detta. Några kanske minns hysterin kring fågelinfluensan alldeles nyligen, samt även andra diverse hot mot folkhälsan som passerat revy under åren.
Om dessa exempel borde många erinra sig lite bättre innan klimathotet rentav börjar göra det svårt att planera för framtiden överhuvudtaget. Den försommar som långsamt skrider fram i landet ger knappast skäl för antagandet att vi går mot värmedöden, och så sent som i början av april låg snötäcket över riket lika utbrett som det var två månader tidigare. Dessutom: på Valborg gick det att åka skidor på Ormberget där jag brukar träna. Säg när gick det för sig senast?
