Hur vänster går det egentligen att bli? Det är den fråga jag ställer efter ha läst samma artikel på kultursidan i såväl vänster- som högerblaskan i den region som lite föraktfullt kan kallas översta Norrland. I denna tillåts "vänsterguran" Naomi Klein breda ut sig. Av någon anledning betecknas hon som en hjältinna inom rörelsen mot globalisering och kapitalism hur nu denna kan se ut.
Fadäsen, för nog är det väl en sådan, beror förmodligen på det för årstiden vanliga fenomenet sommarvikarien. Det är den period på året när vi kan få läsa om allt från att cancergåtans lösning är nära förestående till att polarisarna är borta om tio år. Alternativt rör det sig om två lokala tidningsdrakar som håller på att tappa styrseln eller helt enkelt på detta vis annonserar ut att ett samgående mellan de båda är nära förestående.
I ideologiskt avseende om det nu går att resonera utifrån ett sådant perspektiv är dubbelartikeln intressant även om som värst många förmodligen inte läst den. Jag träffar nämligen på många häruppe som i de små frågorna intar en liberal hållning men när det kommer till större problem nästan alltid graviterar åt vänster. Rödhögern förnekar sig aldrig.
