SVT visade ikväll konserten med Miles Davis från Isle of Wight från 1970. Nog var väl detta ett tidsdokument från det år "Amerika var som brutalast". Bakgrunden till det hela gavs av de idag levande musiker som var med vid tillfället kring den oberäknelige demondirigenten.
Det samspelta gänget framförde egna improvisationer samtidigt till någon slags förening. Av eftervärlden har musikformen givits namn av fusion. Efter trettioåtta minuter gick Davis av scenen efter att ha framfört ett enda stycke, "Call it what you want", med sina medmusiker.
Keith Jarrett som var med den här gången har senare sagt att det var fantastiskt att få spela med Miles Davis just då, något som jag underförstod som att han fått vara med om något som aldrig mer kommer igen. Det är möjligt att en liknande musikupplevelse inte kommer att äga rum i framtiden.
