Så här års ägnar sig många publicistiska organ åt att sammanfatta årets händelser. Prislösa utmärkelser delas ut av olika slag, och ju länge ut i periferin dessa verksamheter sträcker sig, ju mera får de drag av kopieringsteknik och osjälvständighet över sig.
Jag hade istället tänkt att ägna några rader två viktiga utredningar så här vid den gregorianska kalenderns nyår. Den ena är redan färdig, den andra kommer med sitt slutbetänkande i början av 2007. Jag har inte läst hela psykiatrisamordningens utredning, men vad jag hittills kunnat finna genom att glutta i den så är den ett mycket ambitiöst arbete. Frågan är dock om den kommer att leda till så värst mycket, utöver utökade tvångsåtgärder och mera kontroll av psykiskt sjuka.
Det är nämligen det krav samhället överlag ställer på psykiatrin. Allt ackompanjerat av media som tryckt in begreppet "vansinnesdåd" i folkmedvetandet. Tänk om "fylledådens" verkningar skulle behandlas med samma uppmärksamhet. Då hade vi sannolikt inte fått läsa om något annat. Men det handlar ju om kultur.
Ansvarskommitténs snart färdiga utredning rör den svenska samhällsorganisationen. En ny regionindelning och landstingens framtid är vad som är på gång ur denna. Också här är frågan om så mycket kommer att hända. Vem vågar stiga fram och ta ansvar för de nödvändiga förändringar som kommer att åsamka smärta hos många? Situationen för de regionalt organiserade landstingen är väl närmast akut. I nuläget finns ingen annan utväg än att staten tar över ansvaret för sjukvården. Sedan är det upp till denna att börja med att se över administrationen, som idag hos landstingen närmast verkar ha till uppgift att sysselsätta till praktiskt arbete skygga individer.
Landstingen kan få finnas kvar men låt dem då få syssla med de regionala utvecklingsuppgifter som idag handhas av länsstyrelserna. Och varför inte låta de bli huvudmän för många mindre regionala högskolor som expanderat genom 90-talets huvudlösa utbildningspolitik, och som på många håll rör sig med verksamheter av rätt diffus karaktär, eftersom forskningsresultaten håller dålig klass.
Göran Hägglund är en trevlig person som behöver stöd från flera håll för att ge sig på problemet psykiatrin. Fredrik Reinfeldt kan gå i sin förebild Tony Blairs fotspår genom att i början av sin mandatperiod gå i spetsen för en ordentlig regionreform. Det är i varje fall på tiden att någon gör det.
