På en av mina gamla arbetsplatser fanns det bara två möjligheter att avancera. Antingen att bli chef. Eller också tog man det fackliga spåret. Åtminstone sa den störste proppen ovanför mig på avdelningen så en gång. Trots att han hade sin bänk bredvid mig, och endast var tre år äldre än mig, mötte han aldrig min blick när vi samtalade. Någon gång kallade han mig för "grabben".
Han blev sedermera chef där. Inte på grund av kompetens, utan för att ingen annan ville bli det. Det här är rekryteringsgång inte så ovanlig bland personer som suktar efter att få leda en verksamhet i Norrbotten. Jag har haft att göra med flera personer av det slaget, vars ursprung av någon anledning verkar vara hårt koncentrerat till en mindre stad mellan Luleå och Skellefteå. Om något är detta uttryck för sann bruksanda, och kanske inte heller i så liten grad mindervärdeskomplex.
Men det finns en allvarlig baksida av fenomenet, nämligen att den traditionelle chefen har en tendens att skrämma bort begåvningarna eller den kreativa klassen. Vi märker kanske inte av det nu så mycket, men kommer om inte annat att märka av det när de mogna näringar som för närvarande firar stora triumfer i form av goda resultat i Norrbotten inte längre går så bra. Eller när ingen längre vill jobba i auktoritära organisationer, eftersom Sverige är så negativt inställd till utländsk arbetskraft.
Det brukar bli tyst i klassen när någon framför sådana här sanningar. Men inte så länge. Snart är Norrbottens tidning på den högra sidan av det politiska spektrumet igång igen med sina Sagan om ringen-perspektiv på politiken på ledarsidan, snart upptas jakten på psykiskt sjuka i rubrikform, och, kanske får vi ännu en gång läsa om att kulturministern är nazist i på blaskans kultursida. Nog vore väl det ett hån mot Kurirens duktigare skribenter
Tänk om fler skulle börja inse att vikten av att ha ett arbete är något mera än att bara befinna sig på ett visst ställe mellan två klockslag, och att lösningarna inte alltid finns i det förgångna. Ja tänk om receptivitet och originalitet blev ledstjärnor istället för självupptagenhet. Då skulle det inte behöva gråtas över missade scoop.
I morgon, julafton, tänkte jag hinna med att dryfta olika betydelser av julen. Själva ordet jul fanns före kristendomen infördes i Norden. I andra länder har högtiden andra namn. I många kulturer firas den inte alls.
