Erik Johan Stagnelius föddes på Öland 1793. Han kom således att växa in i den litterära inriktning som kallas romantiken. Denna tog fart efter Napoleons slutliga fall 1815. Redan 1805 hade dock Stagnelius som tolvåring publicerat sin första dikt, På Herr Magister Per Brusenii Promotionsdag, den 22 junii 1805.
Eftervärlden har i någon sorts nyromantisk anda velat se Stagnelius som ett oskolat naturbarn som helt litade till sin förmåga. Pojken som lekte kring Silverbäcken bakom Gärdslösa prästgård där skalden bodde med sin familj innan den flyttade till Kalmar, utgör sinnebilden för denna uppfattning.
Numera råder det enighet om att Stagnelius i likhet med Dante och Shakespeare använde mycket raffinerade tekniker när han utformade sina texter. Jan Olov Ullén kallar de i sin bok om honom för retoriska konstgrepp, och nämner apostroferingen, personifieringen, upprepningen och parallellismen som exempel. Det fråntar inte något av storhet av Stagnelius. Lyssna bara till denna inledning av "Till Föruttnelsen":
Föruttnelse! hasta, o älskade Brud!
Att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
Blott dig till förhoppning jag äger.
Det finns mycket mer att läsa av detta språkgeni som torde kunna intressera fler än bara litteraturvetare. Gunnar Ekelöf kallade honom för övrigt "så provinsiell, så folkligt svensk" och samtidigt en "byzantinsk uppenbarelse", vars bästa dikter hade "mosaikens azurblå eller gyllene grund och dess stela, ändå så storslaget levande och blickande andlighet". Stagnelius är helt klart mer än bara dikten Näcken. Läs honom!
