Den senaste två veckorna har knappast varit lugna för arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin. Men debatten har inte handlat så mycket om det faktum att en och en halv miljon svenskar inte har ett jobb att gå till på vardagarna. Istället har fokus legat på A-kassan, alltså det som en gång var tänkt som en omställningsförsäkring mellan två jobb men som i praktiken omvandlats till en form av medborgarlön.
Inom det parti som förlorade valet har man inte gjort visdom av motgången. Istället fullföljs strategin att hävda att de borgerliga sparkar på de svaga. Detta trots att regeringspolitiken syftar till att hjälpa ur vanmakt alla de som är beroende av andra för sin överlevnad och utveckling.
En inte alltför vågad gissning är att den nuvarande skuggpolitiken från socialdemokratin kommer att fortsätta även efter Göran Perssons avgång. Partiet har nämligen drivit långt ut i idéfattigdomens träsk, ja så långt att en återkomst till makten inom överskådlig tid helt beror på hur de borgerliga lyckas, inte på en egen politik.
Det har sagts att Sven-Otto Littorin har regeringens tuffaste jobb. Ur ett annat perspektiv går det att betrakta som det tacksammaste. Arbetslösheten är idag så hög att den egentligen bara kan bli lägre. Så ser det dukade bordet ut.
