Att långa historiska processer har ett avgörande inflytande på såväl de som ingår i dem som de iakttar dem utifrån har aktualiserats i frågan om den planerade gasledningen under Östersjön. Gammaldags rysskräck har kommit upp till ytan med full kraft. Ändå ska ledningen dras till Tyskland, dvs. det land som väl som inget annat haft det otalt med ryssarna.
Skälet till den svenska oron är att rysk militär ska åtfölja byggnationen. Bland annat anser sig ryssarna ha rätt att skydda sina medborgare på den tilltänkta underhållsplattform med placering utanför Gotska Sandön. Vidare har det talats om miljöaspekter till följd av de minor och andra stridsmedel som ligger i ledningens väg. Samt om sjunkna fartyg som Estonia.
Argumenten för att Ryssland skulle kunna använda gasprojektet till att bedriva underrättelseverksamhet mot Sverige motiveras av hur de tidigare agerat gentemot Kazakstan och Azerbajdzjan kring plattformar i Kaspiska havet. Vad många dock glömmer är att dessa stater tillhör Rysslands så kallade nära utland. Jämförelsen mellan dessa och Sverige haltar därför något. Frågan bör därför ställas om den svenska oron verkligen är befogad.
