En av Norrbottens-Kurirens chefer upprör sig i en krönika över riksmediers hantering av landets nordligaste län. Och visst har vi fått vänja oss vid att bli belastade med stereotypa föreställningar. Favoriten bland dessa är sannolikt den där en väderbiten man i pälsmössa på frågor från en journalist svarar "det är åt helvete", allt under det att en skoter eller flera belyses av en solnedgång tidigt på dagen. Exotik och hjälplöshet i förening.
När väl en gång en föreställning av det här slaget etablerats är det ofta svårt göra sig av med den. Det förväntas av norrlänningar att de ska uppträda i enlighet med dem. Bästa sättet att motverka dylika tendenser går dock knappast över att slå tillbaka. Ty då sjunker ju ytterligare nivån. Ofta har jag dessutom upplevt att det värsta norrlandsföraktet inte odlas av urstockholmare, utan snarare av till storstäderna inflyttade.
Vad som talar till Norrbottens fördel för närvarande är den högkonjunktur som råder i regionen. Och givetvis etableringen av ett varuhus i Haparanda. Den sistnämnda har förmodligen större symbolvärde än ekonomiskt utvecklande värde. Negativt är att en tredjedel av den arbetsföra befolkningen inte har ett riktigt jobb att gå till, samt att länets höga tillväxt har sin motor i traditionella näringar, dvs. starkt konjunkturkänsliga delar av näringslivet genom sitt låga förädlingsvärde.
Ett mer differentierat näringsliv vore därför önskvärt. Det har talats om och utretts kring att Norrbotten missade tåget på 90-talet när IT-boomen tog fart. Ideologiska låsningar angavs bland annat som orsaken till detta. Det trygga fanns i det förflutna ansåg länets politiker. Men var och en med någon som helst skolning i nationalekonomi vet att inget är så riskfyllt som att satsa på råvaror. När, inte om, efterfrågan på dessa går ned, kan det gå riktigt dåligt för Norrbotten. Då står vi där med de offentliga utgifterna som enda tryggheten.
Ett sätt att bemöta den vrångbild av norrbottningen/norrlänningen som inåtblickande och självupptagen som förmodligen skulle förstärkas till följd av ett sådant scenario vore kanske att vidga blicken redan nu. Finns det någon berest forskare som vågar slå larm om det överhängande problemet?
