Året som gick kan väl knappast sägas ha varit en period av framåtskridande för Europeiska Unionen. Det enda positiva var enigheten kring budgeten i slutet av året. Sedan dess har Europadebatten gått på sparlåga i väntan på att någon ska ta befälet.
Frankrikes premiärminister Dominique de Villepin har nu brutit tystnaden och efterlyser konkreta projekt för unionen att satsa på för dess överlevnad. Om vi bara satsar på unionen som ett ekonomiskt projekt finns ingen framtid för Europa. Nationerna kommer då bara att se den som ett medel till att skaffa sig ekonomiska fördelar, hävdar Villepin.
Problemet med EU är dess unika struktur. Unionen betraktas inte som en internationell organisation utan som en sui generis-entitet, dvs. olik alla andra entiteter. Därför kommer också enligt vad jag kan se EU:s konstruktion att debatteras flitigt i många år framöver. Jag håller dock inte med Villepin om att unionen som ekonomiskt projekt skulle leda till att medlemsstaterna bara ser till sin kortsiktiga egennytta.
Ej heller tror jag på svulstiga projekt som syftar till att efterlikna kontinenten på andra sidan Atlanten. Däremot på mer av idealism, ja någon form av gränsöverskridande solidaritet. Och då talar jag inte om att dela ut pengar till förment svaga.
