För något år sedan var två politiker i ropet i Piteå när de valde att övergå från Norrbottens sjukvårdsparti till sverigedemokraterna i kommunfullmäktige. Händelsen väckte stor uppmärksamhet i den lilla staden och slutade med att de båda vildarna fick gå tillbaka till sitt gamla parti mycket som en följd av att gatans parlament sade sitt med hjälp av organiserade talkörer.
Officiellt hette det från aktivisterna utanför kommunhuset att partibytarna var invalda på sjukvårdspartiets mandat och därför skulle representera dessa. Vad som i realiteten låg bakom demonstrationen var emellertid inte bara stöd för demokratin, utan också en god skvätt intolerans mot oliktänkande och ilska över att sossemajoriteten i kommunfullmäktige numera är hotad genom sjukvårdspartiets representation i detta.
Att intolerans kan ha både en god och en ond sida står klart efter attentatet mot RFSL:s lokaler i Piteå. Det kan ju förstås vara en ren slump att detta inträffade i samma stad där inte vilka åsikter som helst tolereras i fullmäktige. Men med tanke på hur s-märkta pitebor behandlade dåvarande arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund på besök för ett antal år sedan så är jag inte så säker på att så är fallet. Det nya kan ibland verka hotfullt.
