Expressens ledarredaktion har haft en serie artiklar i ämnet svenska nu levande liberala husgudar. Artiklarna var signerade av tidningens politiske redaktör. De tre vise männen Per T Ohlsson, Per Ahlmark och Hans Bergström behandlades med vördnad av redaktör PM.
Ska man rangordna dessa så hamnar de i den ordning jag uppställt dem ovan. Per T Ohlsson har kanske landets vassaste penna, har därtill ett regionaleuropeiskt perspektiv trots ett visst förakt mot det nordsvenska. Per Ahlmark är och har alltid varit en oförtruten motståndare mot totalitärt förtryck. För närvarande deltar han med engagemang i upplysningen om maoismens brott mot mänskligheten. Hans Bergström är dock knappast mer än en knattereporter som fortfarande lever i det kalla krigets medieklimat där det gick att komma långt bara genom att citera utländsk press.
PM:s konstateranden pekar därmed bortom sörgårdsidyllen. Ändå måste de betraktas som inskränkta och ytliga. Liberalism är nämligen mycket mer än vad som syns och får uppmärksamhet. Varför skriver han inte om Anders Chydenius eller Louis de Geer? Eller Sven Rydenfelt för den delen. Känner han till dessa?
PM Nilsson är i första hand chef. Det märker man om inte annat genom redaktörens bestämda hållning på bilden av honom själv invid de artiklar han signerar. Går ledarskap att förena med djup?
