I gårdagens Nordnytt var det med ett inslag som tog upp hemslöjdens roll i den regionala utvecklingen. En av de som fick uttala sig hävdade särskilt vilken betydelse denna hade för näringslivet i Norrbotten. Det talas nu om att anställa en "hemslöjdskonsulent" på Hushållningssällskapet för detta ändamål.
Att hemslöjd som bransch på något sätt skulle vara självbärande är inget annat än en lögn. Däremot kan den fungera som marknadsföringsmedel för regionen och bidra till att stärka den regionala identiteten.
Det är inte att förvåna sig över att Hushållningssällskapet lagt beslag på denna näringsgren. Hushållningssällskapet förde länge en undanskymd tillvaro men har i och med EU-inträdet och tillgången till stödpengar förvandlats till en slags myndighet med fläskig budget och en chef som kallar sig VD.
Alltså, vi bör akta oss för att fastna för hemslöjd som någon slags regional tillväxtkraft. Att fästa för stark tilltro till självförverkligande har föga med näringsverksamhet att göra och ger möjligen också sörlänningar ännu en orsak att göra spektakel över oss i norr.
Det man kan vara verkligt rädd för är att Luleå Tekniska Universitet följer upp ovanstående initiativ med att inrätta en professur i hemslöjd. I så fall passeras en gräns för hur lågt vetenskaplig verksamhet kan sänka sig. Med tanke på tillståndet inom dagens akademiska klimat ska en sådan åtgärd inte uteslutas.
