Sent på kvällen den 20 juli slog det mig vilken speciell dag som gick mot sitt slut. Nämligen den då det var sextioett år sedan attentatet mot Hitler i Varglyan (Wolfsschanze) vid Rastenburg i Ostpreussen. Händelsen är intressant av främst två anledningar. Dels om man vill ägna sig åt kontrafaktisk historieskrivning. Vilket efterkrigs-Europa hade vi fått om Hitler dödats och en antinazistisk regering installerats innan allierade trupper intagit Tyskland? Men också vilket värde det går att tillmäta självmordsbombare. Borde överste Claus Shenk von Stauffenberg ha utlöst sin bomb ståendes invid Hitler istället för att fly efter att ha lämnat den tidsinställd i det rum där diktatorn vistades.
En negativ tolkning av ett lyckat attentat mot Hitler skulle kunna vara att den nya regering som var tänkt att tillträda hade hamnat i samma läge som Weimarrepubliken efter det att kejsardömet rasat samman 1918. Tyskland hade fortfarande varit obesegrat - eller i varje fall inte intaget av utländsk trupp - och en ny dolkstötslegend kunde ha börjat odlas. Knappast en bra start för Europas folkrikaste nation som demokrati. En positiv tolkning av att Hitler eliminerats går först och främst ut på att många, många människoliv sparats. Dessutom hade av allt att döma stora delar av Central- och Östeuropa kommit undan kommunistisk dominans då ju Stalin sommaren 1944 inte ännu hunnit skaffa sig den goda förhandlingsposition han fick vid krigsslutet.
Den 20 juli 1944 kunde med andra ord ha blivit inledningen på en helt annan historia för det efterkrigstida Europa om Stauffenberg gjort som våra dagars självmordsbombare. Frågan är då om han kommit att betraktas som terrorist eller martyr för eftervärlden? Hade han fungerat som inspirationskälla för de som ser det egna livet och andras liv som ersättning för argument och därmed säkert med stor sannolikhet gjort självmordsdåd till ett äldre fenomen i Europa än de tre veckor som gått efter den 7/7 i London? Dylika problem går det att sysselsätta sig med utan att försöka ge några rimliga svar.
