Ett populärt tema är att göra spektakel av vad som står att läsa i landsortstidningar. Med dessa avser jag inte främst alla mediala organ som är belägna utanför Stockholms tullar. Snarare syftar jag på de riktigt lokala, såsom till exempel Haparandabladet i Norrbotten.
Det händer sannerligen inte mycket att skriva om i Torne älvdalsområdet. Det sägs ha förekommit även under andra tider än semesterperiodens värsta nyhetstorka att Haparandabladet rapporterat om överkörda rävar och harar. Sannerligen något för en storstadsbo att skratta åt.
Men fundera gärna närmare över detta fenomen. Är det inte just i storstäder som djuromsorgen tar sig tydligast uttryck? En nyhet som knappast är värd att nämnas ens i periferin skulle därmed kunna gå hem även i Stockholm. Men är huvudstadsborna villiga att nedlåta sig till att erkänna att allt liv inte cirkulerar runt dem själva?
Sådana tankar rör sig i mitt huvud när jag i Norrländska Socialdemokraten läser om en renolycka på E10. Slutmeningen i notisen är kort, lakonisk: "Föraren klarade sig utan skador, men renen avled."
