Oas-rörelsen har haft sitt sommarmöte i Boden. Mest uppmärksamhet fick detta på grund av att inte kvinnliga präster tilläts leda gudstjänster vid sammankomsten. Återigen aktualiserades en fråga som många gånger tidigare varit på tapeten: är det tillåtet att föra åsikter till tals med utgångspunkt i den rådande bibeltexten?
Att kvinnan ska tiga i församlingen och mannen ska vara hennes huvud lärde oss Paulus. Denna uppfattning är djupt rotad inom hela kristenheten. Ändå har utvecklingen på många håll gått i motsatt riktning. Det hindrar inte att det finns sällskap inom Svenska kyrkan som motarbetar kvinnliga präster.
Ibland undrar jag om det bakom kvinnoföraktet som det inom Oas-rörelsen döljer sig något mer än bara teologisk misogyni i största allmänhet. Nämligen inflytande från den katolska kyrkans dogmatiska och öppet reaktionära hållning i frågor om jämställdhet. I takt med att EU övertagit beslutandefunktioner från nationalstaterna så har denna institution inte legat på latsidan. Vilket inflytande katolska kyrkan haft på den svenska kyrkopolitiken är dock svårt att avgöra utan att hemfalla åt konspirationsteorier.
Givetvis ska det stå Oas-rörelsen fritt att uttrycka sina åsikter om kvinnliga präster och annat. Det gäller även deras arbetssätt och organisation. Vad man kan ifrågasätta är dock hur staten direkt subventionerar verksamheter av dylikt slag. Om Oas-rörelsen verkligen är en rörelse, vad är det då som hindrar att de öppnar eget? Varför är det förresten så vanligt i Sverige att människor med utrerade åsikter söker sig till staten istället för till den arena där de bäst skulle komma till tals, dvs. i det genuint fria föreningslivet. Till detta problem ska jag återkomma i veckan.
