Det århundrade vi benämner 1700-talet är känt som upplysningstidens. Epokens främsta affischnamn är Francois Marie Arouet, även känd som Voltaire. Voltaire var en praktisk man såtillvida att han argumenterade för tolerans, för tanke- och religionsfrihet och mot förtryck , rättsröta och intolerans. Av de som behärskar filosofins historia betraktas han inte som en tänkare av det mera djupsinnigare slaget, utan snarare som en författare som skrev bra.
Att skriva på ett lättillgängligt sätt betraktas på vissa håll som liktydigt med ytlighet och bristande kompetens. På det forum som på akademierna benämnes seminariet råder andra regler. Narcissismen är här normen, varför publiken utanför ofta glöms bort. Eller föraktas.
Voltaire personifierade raka motsatsen till självbespegling och egenkärlek. Förutom filosofiska essäer skrev han tragedier, prosaberättelser och inte minst historiska arbeten som det om Karl XII. I Candide gjorde han spektakel av Leibniz uppfattning om att vi lever i den bästa av världar och i sin Traktat om toleransen gjorde han rent hus med alla uppfattningar som på något vis ställer upp på intoleranta livshållningar.
Den stora motståndaren för Voltaire var den institutionella kristendomen. Av vilket inte följer att han var ateist. Om inte Gud fanns hade vi blivit tvungna att uppfinna honom menade Voltaire. Själv trodde han på någon form av övernaturlig makt vars syften uppfylls om människor lever dygdigt. Kanske var det med utgångspunkt i denna han vågade gå långt som till att visa sig beredd att dö för andras rätt att uttrycka åsikter han hatade.
Voltaire hamnade tidigt i sitt liv i fängelse för sin satirkonst. Att håna uppfattningen att vi lever i den bästa av världar var säkerligen ett grepp som slutligen retade de flesta av Europas makthavare. Denna grundkritiska livsinställning kunde han ge sig i kast med efter att ha brutit med Fredrik den store och installerat sig på slottet Ferney nära den schweiziska gränsen. Här utvecklade han till slut också sina argument för toleransen, själva grundbulten i det demokratiska arbetssättet.
