Så här i mitten av industrisemestern händer det väl inte så värst vidare mycket i den svenska politiken. Ändå vore det fel att påstå att det inte pågår en uppladdning inför valåret 2006. Vad jag närmast tänker på är det regeringsalternativ i form av den borgerliga alliansen som sedan en tid formerar sin styrkor.
Det är glädjande att borgerligheten för första gången ställer upp med ett konkret alternativ till socialdemokratin. Förhoppningsvis slipper vi höra svar i stil med "det får valutgången avgöra" på frågor ställda till företrädare för de borgerliga partierna angående alliansens gemensamma politik när det börjar dra ihop sig.
Ett problem som ännu inte blivit så tydligt men som med all sannolikhet lär bli uppenbart för de borgerliga rör kristdemokraternas ideologiska kurs. Om det alls går att tala om ideologi ifråga om detta parti. Det enda man kan kräva av en politisk ideologi är att den i någon mån svarar mot förnuftigt tänkande, eller som det också heter, upplysningstanken. Det gör inte kristdemokraternas ideologi.
I syfte att överskyla den enda ideologiska riktning som går att knyta till partiet - moralismen - så ägnar sig kristdemokraterna oavbrutet åt taktiska utspel ingen allmänborgerlig väljare har något att invända mot. Ur detta kommer ingen profilering. De hjärtefrågor som följer av moralismen talas det sällan öppet om även om alla vet vad det handlar om.
I likhet med vänsteralternativet i svensk politik dras alltså borgerligheten med sina kommunister. Jag kallar kristdemokrater så eftersom deras ideologi i likhet med vänsterpartiets hör hemma i politikens skräpkammare. I alla fall om vi ska prata om upplyst politik.
Till slut en fråga: är det en slump att Lars Ohly är son till en präst?
