Ett faktum som kanske många förbiser är att genombrottet för nyliberalismen i Sverige på 80-talet hade en baksida, nämligen nymoralismen. Några år in på decenniet kom filmen "G" där biopubliken fick följa tre ungdomar bort från olämpliga tankar relaterade till droger, homosexualitet och rasism.
Några år tidigare visades det beryktade programmet i Svensk Television där Siewert Öholm som ett varningsord i tiden lanserade begreppet videovåldet. Innan 80-talet var slut hade han i ett kaxigt radioprogram som sändes sent på kvällen utsetts till landets mest hatade person.
Det behöver väl inte ordas särskilt mycket mera om den moralistiska sidan av Reagans och Thatchers ideologiska framtoning, och vars politik åtminstone på ekonomins område hade många positiva effekter. Ändå undrar jag så här lite på avstånd från seminariet jag skrev om tidigare om inte trevlighetsnivån på detta delvis kan förklaras av att kombattanterna var ganska överens. Mattias Svensson har själv skrivit någonstans att han gillar lyckliga slut, och den film han måste hålla för bättre än många andra måste väl därför vara just "G". Det kanske var den rullen de skulle ha diskuterat istället. Då skulle det ha blivit en riktigt, riktigt trevlig tillställning misstänker jag.
