Som ett interludium inför sitt boksläpp om glädjedödare hade debattglade Mattias Svensson ställt till med ett seminarium på Timbro i veckan angående moralpanik i medierna. En figur som definitivt kan sägas representera detta fenomen hade bjudits in till detta, nämligen Siewert Öholm.
Det blev en rätt trevlig tillställning kan jag intyga som var där. Och sanningen att säga är Öholm också bra på att skapa en bra stämning trots sina åsikter och oöverträffade förmåga att avbryta andra. Ändå känns det surt efteråt att få ha varit med om inblick dennes reaktionära tankeskrot.
Jag har svårt att tänka mig att det egentligen var så mycket debatt över det hela eftersom Öholms perspektiv överhuvudtaget inte blickade in i framtiden. Och då kommer ett meningsutbyte mest att handla om att inte sänka sig under motståndarens nivå, vilket var en fälla Svensson dessbättre inte gick i.
Ifråga om värderingar befinner sig Siewert Öholm snarast någonstans i närheten av den kristna högerns verklighetsbeskrivning. Han pläderade för kärnfamiljen. Jaha. Är det inte sådant man pratar om hemma istället för i offentligheten? Att sedan stå upp för lite allmänborgerliga attityder säger mig egentligen inte mycket mer än att det går att bli fin genom att förfäkta vissa åsikter. Godnatt.
