Förmodligen inte efter vad jag kom fram till efter gårdagens analys. Hörde idag folkpartiets kryssdrottning i riksdagsvalet Cecilia Wikström i radion som hade mycket klokt att säga. Dessvärre kommer hon inte igenom det ytliga brus som kännetecknar valrörelsen till Europaparlamentet. Det är en annan sorts representanter som ska in detta helt klart.
Men även utifrån den institutionella nivån finns det anledning att ifrågasätta hela arrangemanget med val på EU-nivå. Med sina 27 språk att hålla reda på och sin ambulerande tillvaro mellan Strasbourg, Bryssel och Luxemburg går det starkt att ifrågasätta inrättningens legimtimitet även om den sannolikt fungerar som ett effektivt korrektiv till mandarinerna i kommissionen.
Ministerrådsmötena torde ändå vara tillräckliga för att behålla något slags nationellt inflytande inom unionen då det ändå är så att Europaparlamentarikerna väljs av medborgarna i respektive land, dock som sagt utan speciellt starkt mandat av orsaker som framgått av ovan och det låga valdeltagandet inte minst. Jag kan inte se att Europaparlamentet fyller någon funktion som inte skulle gå att överföra till exempelvis ministerrådet. Ej heller kan det kallas demokratiskt.
