Den förhanden varande stora krisen är naturligtvis som alla känner till av ekonomisk karaktär. Bara för ett år var den stora krisen av ett helt annat slag. Den globala uppvärmningen har idag övergått i det globala finansystemets kollaps till följd av för vidlyftig utlåning. Precis som det brukar vara när ekonomiska kriser slår till.
Klimatkrisen är väl på intet sätt löst. Ändå talas det väldigt lite om den globala uppvärmningen när det finns andra mer akuta problem att lösa. Tankegången leder in på om det snarare är behovet av kristänk som ställer till det än påstått empiriska belägg för fenomenet. Visst har vi en global lågkonjunktur för tillfället men det är inte första gången. Och visst ökar temperaturen på jorden men för ett par decennier målades skräckscenarier upp om en kommande istid.
På lite mera nära avstånd i mitt eget liv gör sig ingen temperaturstegring särskilt bemärkt. Skidsäsongen ser ut att bli mycket lång på orten där jag bor. Åkbara spår har funnits oavbrutet sedan mitten av november. Och sätter det inte igång att tina något alldeles förskräckligt kommer det att gå att åka på Ormberget kanske lika länge som i fjol då spårpersonalen kunde genomföra den mycket unika åtgärden att dra spå rekordsent, dvs. på Valborg.
I konkurrens med Den Stora Idén om jordens uppvärmning kommer hela tiden nya rön som motsäger vad jag skulle vilja beteckna som en domedagsprofetia. Särskilt har jag fäst mig vid en teori som säger att jordaxels lutning ökat, vilket skulle betyda att kyla/värme förflyttat sig längs breddgraderna. Tänk om det vore så enkelt att detta är en naturlig rörelse. Då skulle det lätt gå att komma fram till andra slutsatser som bättre överensstämde med det faktum att snön de sista två åren faktiskt legat längre kvar på våren än normalt.
