EU sväller ytterligare i och med beslutet att släppa in 26:e och 27:e medlemmen från och med årsskiftet. Unionen börjar därmed närma sig maximum för hur stor den kan bli. Nu återstår Balkanstaterna, Vitryssland och Ukraina som möjliga medlemsländer i framtiden. Turkiet och staterna vid södra Medelhavskusten lär få vänta längre.
Det kommer dock att ställas hårda krav på Rumänien och Bulgarien. Korruption, rättssäkerhet och organiserad brottslighet är problem som man måste komma tillrätta med. Samt att ordna så att det finns institutioner som kan hantera de enorma mängder med jordbruksstöd som ska betalas ut till de ekonomiskt efterblivna ländernas bönder.
Vi har av allt att döma kommit till en punkt där den så kallade sammanhållningspolitiken inom EU måste refomeras kraftigt för att det ska vara möjligt att fortsätta med utvidgningen. Det skulle i och för sig gå att säga att import av billig arbetskraft kan väga upp stöden som betalas ut till fattigare medlemsländer. Men då får också utsugarteorier en renässans.
På sikt ser jag ingen framtid för understöden till eftersatta regioner och nationer. EU måste finna andra vägar till mottot "Hela Europa ska leva". Klart är i alla fall att med de två sista gamla öststaternas inträde i unionen så faller slutligen till fullo Berlinmuren.
