I helgen delas Eyvind Johnson-priset ut till Göran Greider. Något som uppmärksammas i ett referat i Norrbottens-Kuriren under rubriken "En viktig röst i tiden".
Man kan fråga sig vilka kriterier juryn använt sig av när den utsett pristagaren. Greider har av någon fått det betecknande epitetet folkhemsnostalgiker, bland annat på grund av sitt intresse för industrinedläggningar och löntagarfonder. Tidigare har även PO Enquist fått priset, känd också för sin hyllning av Pol Pots regim.
Skäl nog finns därför att upphöra med denna verksamhet. Eyvind Johnson levde i samtiden med en egen kompass. Det har varken Greider eller Enquist någonsin gjort. Han tog som en av få svenskar tidigt ställning mot nazismen; efter andra världskriget såg han största hotet mot världsfreden i kommunismen.
Eyvind Johnson-priset är instiftat av Bodens kommun. I likhet med hedersdoktorat vid mindre högskolor är dess främsta syfte kanske därför att skänka glans åt orten ifråga. Vilket emellertid inte undanskymmer faktum: att Eyvind Johnson i grund och botten alltid stod den politiska liberalismen nära. Tänk om någon tog fasta på detta stället för att bara sticka upp fingret i vinden. Det brukade Eyvind aldrig göra.
