Att socialdemokraterna fick egen majoritet i kommunfullmäktige i Luleå hade knappast att göra med politiken partiet bedrivit. Istället var den ett klart mandat till kommunalrådet Karl Petersen och en misstroendeförklaring till det alternativ till regering de borgerliga erbjöd.
Vad inte väljarna fick veta var att Petersen som det verkar antagit en tronföljare som blir kommunalråd tillsammans med honom själv. Yvonne Stålnacke är den som kommer att träda in när Petersen vill lämna över ansvaret för kommunen. Och det kan komma att ske under de kommande fyra åren.
Vem är då Yvonne Stålnacke? Stränggjutare, erfarenhet av flera uppdrag i politiska sammanhang och före detta landstingsråd bland annat. Den sistnämnda funktionen lämnade hon i protest mot beslutet om BB i Kiruna, vilket renderade i en del sympatier. I rollen som ABF-ordförande har hon anklagats för att hantera klubban för snabbt. Från SSAB minns jag henne mest för hennes gälla röst mitt bland karlarna och den nedlåtenhet med vilken hon behandlade en nyanställd på hennes arbetsplats.
Stålnacke har något så ovanligt som genuin arbetarbakgrund i ett parti som numera endast säger sig företräda arbetarna. Det är en styrka. Men hur kommer hon att agera som makthavare i ett mera kompetent politiskt organ än landstinget? Är inte risken uppenbar att vi har fått en riktig despot på halsen alternativt en svag marionett?
Fallet med lanseringen av Stålnacke som kommunalråd understryker ännu en gång vikten med tydlighet när politiska företrädare ska utses. Omsatt till verklighet innebär detta att ökat utrymme ges för personval, helst i form av majoritetsval istället för proportionella val. Till Petersens popularitet är bara att gratulera, men det var fult dölja sin kronprinsessa.
