För någon tid sedan gick nationalekonomen Marian Radetzki ut med den positiva prognosen att vi inom ett femårsperspektiv kan förvänta oss ett oljepris på omkring 25 dollar fatet, dvs knappt hälften av vad det är idag. Detta under förutsättning att det lugnar sig politiskt i Mellanöstern. För vad världen står inför är en ökning av produktionskapaciteten av sällan skådat slag enligt Radetzki. Som dessutom utvecklas i länder utanför det opålitliga OPEC. Den efterfrågeökning på olja (och andra råvaror) som skett under senare år och som höjt priset är därtill tillfällig. USA går mot lågkonjunktur och kinesernas oljehunger under 2004 var ett specialfall.
Radetzki har dock kommit med djärva spådomar tidigare som slagit fel. Finns det anledning att tro att han har rätt denna gång? Förmodligen inte. Hela argumentationen bygger som Tommy Hammarström påpekar i Expressen den 18/7 på att oljan är en oändlig naturresurs. Vilket den naturligtvis inte är (fastän det finns en del som tror det).
Marian Radetzki är professor i nationalekonomi vid Luleå Tekniska Universitet. Man kan undra om detta är en tillfällighet. Luleå brukar ju göra sig känt utanför staketet som producent av tokiga idéer. Svart blir till vitt bara genom att detta sägs högt, upp blir ned osv. Ett desperat skrik lämnar ingen oberörd. Särskilt om det görs stort.
Om det är Luleås, Radetzkis eller någon annans fel att stadens universitet börjar få dåligt rykte låter jag vara osagt. Men nog vore det väl tråkigt att få göra konstaterandet att det råder ett symbiotiskt förhållande mellan snedseglare och perifert belägna lärosäten.
