Ett uttryck som ofta plockas fram när utsugningen av norra Sverige ska beskrivas är en formulering som tillskrivs Axel Oxenstierna som lyder något i stil med att i Norrland har vi ett Indien. Den här ledarskribenten använde den nyligen i ännu ett försök att hitta landsdelens problem utanför regionen istället för hos befolkningen och förhållandena där.
Jag har försökt hitta källan till de påstådda orden av Oxenstierna, men inte hittat dem. Däremot följande av riksrådet Carl Bonde i ett brev 1635 till Axel Oxenstierna: "Mann hoppas här, näst Gudz tillhiälp så skall dät blifua dee Svänskas Wästindienn".
Det kanske är för mycket att förvänta sig av en tidning som Norrländska Socialdemokraten att finna detta mera nyanserade perspektiv på norra Sveriges naturresurser. När syftet ändå bara är att lyfta fram denna del av landet som offer och plundrade av södra Sverige duger det inte långt med alternativa tolkningar av vad som faktiskt skrevs en gång. Hur kommer det sig att felet alltid ligger utanför en själv?
