Förra veckans icke-nyhet nummer 1 var förmodligen två kd-kvinnors krav på att kemiskt kastrera sexförbrytare. Förslag av den här typen dyker upp då och då, oftast som utslag av högerpopulism. Det händer dock att åsikter av dylikt slag kommer från vänsterhåll. Jag minns särskilt den miljöpartiriksdagsman som i slutet av 80-talet ville förse fångar på permission med giftampuller som skulle lösas ut om de rymde.
Det är ingen slump att ett sådan här propå kommer från representanter för kristdemokraterna. Partiet har i och med moderaternas mittensväng alltmer kommit att profilera sig som ultrahögern i svensk politik. Utifrån en sådan ideologisk ståndpunkt är det lätt att ta till demonisering som strategi istället för rehabiliteringsåtgärder mera påminnande om en upplyst liberal kristendomstolkning.
Den springande punkten här är givetvis om dessa familjekramande kd-politiker också vill kastrera den numera världsbekante patriarken i Österrike. Tror inte det. Därför tystades detta självmål ned ganska snabbt.
