Under ett par år har vi fått vänja oss vid att medierna frossat i rubriker som handlat om vad de som benämnts psyksjuka ställt till med. De direkta effekterna av dessa kom till sitt slutgiltiga uttryck i Sveriges riksdag idag där det beslutades om en ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården, kallad öppen psykiatrisk tvångsvård.
Denna går ut på att de som bedöms som i behov av vård visserligen slipper bli intagna, men ändå för att slippa inlåsning måste uppfylla vissa villkor. Dessa kan röra sig om förbud att vistats på en viss plats, tvångsmedicinering eller skyldighet att hålla kontakt med en viss person. Det säger sig självt att det enda sättet att värja sig mot anklagelser att inte hålla sig till dylika regler blir en inkvisitiorisk modell där patienten måste svära sig fri från vad som kan läggas honom eller henne till last.
Jag tvekar inte att säga att det här är så nära man kan komma en Nürnberglag. Grunden för den har som sagt lagts av den stämning som piskats upp av tabloidpressen. Gör gärna tankeexperimentet att psyksjuka byts ut en viss folkgrupp och ni förstår vart jag vill komma. De som blir föremål för öppen psykiatrisk tvångsvård upphör att vara ett rättssubjekt.
Intressant var att läsa protokollet från riksdagsdebatten igår. Frihetens talan fördes av ledamöter från vänsterpartiet och miljöpartiet. Folkpartiets Tobias Krantz, för övrigt aspirant på titeln som Sveriges äldsta 37-åring, kom med följande bisarra ordvrickning på frågan från Elina Linna (v) om hur ökat tvång kan öka kvaliteten inom vården: " Jag har svårt att se varför Vänsterpartiet med argumentet att man inte vill ha mer tvång avvisar denna proposition. Tvärtom borde man välkomna detta. Det öppnar en möjlighet för mindre tvång." Att tänka på för de som möjligen tror sig rösta på en liberal i nästa val.
Det finns mera negativt att säga om denna reform. En ändring i sekretesslagen upphäver tystnadsplikten och gör patienternas sjukdomshistoria till allmän egendom genom att även andra myndigheter än de inom vården får ta del av den. Så här går det att bära sig åt mot en grupp i samhället år 2008 i ett land som beskrivits som världens modernaste.
