Lennart Regebro dryftar ett intressant spörsmål på sin blogg, nämligen om centern är liberalare än folkpartiet. Det är väl ingen direkt nyhet att folkpartiet under den innevarande mandatperioden gått från att vara ett "mjukt" liberalt parti till ett "hårt". Batongliberaler kallar en del dem numera. Själv skulle jag vilja uttrycka det så att folkpartiet militariserats.
För närvarande är folkpartiet liberalerna tillsammans med socialdemokraterna i färd med att driva igenom en ny buggningslag. Fp-l vill också införa drogtest på gymnasiet. Listan på exempel som syftar till hårdare tag kan dock göras mycket längre. Det som frapperar mest med detta är att vad som tidigare bara kunde sägas mellan skål och vägg främst bland en del moderater är nu allmängods i den politiska mittfåran. Som det verkar drar argumenten också en del röster.
Taktiskt är det hela ett smart upplägg. Istället för att moderaterna tar hand om de hårda frågorna så låter man det traditionellt mjuka folkpartiet spela rollen av polisstatens företrädare nr 1. Åtgärder som aldrig kanske hade gått att genomföra kan förverkligas innan de avfärdats som "högerns politik". Strategiskt är det hela inte så väl uttänkt då folkpartiet riskerar att göra sig av med sin liberala själ.
Jag är inte orolig för att liberalismen ska dö. Väljer folkpartiet att bli ordningsmannen i svensk politik så lever ändå dess traditionella ideologi vidare i något annat parti. Idag ser det nästan ut som om centern med sina idéer om att bygga samhället underifrån kommer att bli detta parti i framtiden. Vi har inte sett dessa uttryckta i stil med något som kan liknas vid en politisk ideologi ännu, men under de närmaste åren är jag övertygad om att det går att få svar på frågan om centern upphört att vara ett pragmatiskt intresseparti.
