SVT har visat Roy Anderssons tre långfilmer. Efter debuten med En kärlekshistoria från 1970 geniförklarades Andersson. Filmen bildade skola för andra regissörer och länge utgjorde den mönstret för de som ville skildra ungdomars livssituation. Något mer revolterande inom denna filmgenre i Sverige skedde nämligen inte förrän 1998 när Fucking Åmål gick upp på biograferna.
Roy Anderssons andra långfilm Giliap blev ett publik- och kritikerfiasko när den kom 1975. Efter det ägnade han sig mest åt reklamfilm. Ibland blev han underkänd på detta område också. Bland annat stoppade Konsum en film som provocerade på fel sätt. Nästa långfilm kom först år 2000, Sånger från andra våningen. Filmen guldbaggebelönades flerfaldigt även om nog många kritiker tyckte den hade ett egendomligt budskap.
Anderssons arbetsmaterial är folkhems-Sverige, "den enda värld jag kan", enligt honom själv. Om vi vill förstå hans konst är det nog detta vi ska ha i bakhuvudet när vi ser hans filmer. Giliap är idag en uppskattad film nu när tiden hunnit i fatt den. Det folkhemska må bära på en god tanke, men förr eller senare når vi dithän att det måste kunna utsättas för kritik. Eller självrannsakan.
