Egendomliga scener har den senaste tiden utspelat sig på flera håll i världen. Den flagga som står som symbol för en av de mest toleranta och öppna nationerna på jordklotet har bränts och trampats på. Orsaken är att i en av landets fria opinionsorgan har det gjorts spektakel över profeten Muhammed. Karikatyrer säger en del, nidbilder säger andra.
Det tål att fundera på varför det blivit så här. Varför reagerar vissa så starkt på att deras religion utsätts för kritik? En anledning kan förstås vara att det råder bildförbud inom islam. En annan att islam inte förmått utveckla sig i riktning mot sekularism i de samhällen där den fungerar som statsreligion. Situationen i muslimska samhällen går att jämföra med en där vi svenskar skulle gå omkring och tala om hädelse - ett ord som försvunnit ur språket - så fort Jesusbilden ifrågasätts.
Utställningen i Uppsala domkyrka där Jesus framställdes som de homosexuellas vän upprörde många men orsakade ingen egentlig kris för kyrkan. Kanske hade det att göra med att det handlade om en minoritet. Det gör det som bekant inte i fallet med Muhammedteckningarna. Därför har nu frågan fått en diplomatisk karaktär. Och Danmark får lite stöd från omvärlden.
Fallet med en enskild tidnings publicering av material som verkat stötande för många har en gång för alla gjort klart att Henry Kissingers ord om att diplomati inte är som när två människor möts på gatan gäller. Det hindrar emellertid inte att diskussionen om vad frihet är får fortsätta.
