Historien med polismästaren som snöbadade slutade med att personen ifråga fick avgå från sin tjänst. Officiellt var det självmant, i verkligheten spelade säkert andra faktorer in. Stödet från högsta ort (läs rikspolischefen) kan ha dragits in på grund av kritiken på hemmaplan.
K B Arosenius må ha haft brister i sitt sätt att utöva chefsfunktionen inom polisen i Norrbotten men det är sorgligt att hans fall orsakas av en moralisk majoritet. Det är nästan så att man tror det hela utspelat sig i England där sexfixeringen med svenska mått mätt är betydande.
Jag hade hoppats på en mer upplyst debatt om vad som är tillåtet för personer i ledande befattningar. Sedan en diskussion om Arosenius som ledare. Nu blev det istället en affekterad kritikstorm som ingen blev klokare av. Polismästaren går men vem kommer sen?
Inte en Lars Levi Laestadius som höjer sitt finger när den irrationella argumentationen går på högvarv nästa gång väl?
