Efter två guldmedaljlösa vinter-OS för Sveriges del slog sprintåkarna till i stafetten och ordnade medalj av ädlaste valör i både dam- och herrklassen. Det är nästan för mycket på en enda dag att svenska skidlandslaget får uppleva sådana framgångar. Nu är det bara att hoppas på att den sammantagna bragden av Anna Dahlberg och Lina Andersson, Thobias Fredriksson och Björn Lind, inspirerar resten av de svenska OS-deltagarna till pallplaceringar.
Särskilt roligt vore det om skidåkarna fick inhösta fler medaljer. Jag tänker då främst på Mathias Fredriksson som nog gör sitt sista OS och som inte lyckats i stora mästerskap. Och Anders Södergren som inte riktigt fått till det trots bra insatser i flera lopp. Pressen ligger nog annars tyngst på Anja Pärson även om det lättar nu när Sverige kommit igång med medaljproduktionen.
Jag tillhör dem som inte gissat hur många guld, silver eller brons vi ska ta före spelen började. Så jag säger inget nu heller. Men visst vore det roligt om sista dagen av OS i Turin kröntes med vinst i finalen för Tre Kronor efter flera knackiga år för hockeylandslaget trots ett bra spelarmaterial. Oavsett detta har svensk längdskidsport den 14 februari 2006 upplevt en av sina största stunder någonsin.
