När idén till att anordna en tävling i musik bland Europas länder kläcktes 1955 låg den i tiden. Några år tidigare hade föregångaren till EG och EU, Kol- och Stålunionen, skapats. Den första finalen hölls 1956 i Lugano i Schweiz och samlade sju länder. Sedan dess har det som bekant tillkommit ett antal deltagare.
Det för tävlingen mest avgörande tillskottet av nya tävlande kom i och med att de europeiska länder som avvecklat kommunismen fick möjlighet att deltaga. Nu fick dessa en arena att ge utlopp för allt de varit förhindrade från under de ofria åren. Konsekvensen blev en injektion till Eurovision Song Contest men också söndring.
Det har nämligen visat sig att de nya deltagarländerna har en stark benägenhet att rösta på varandra. Att grannländer röstat på varann har förvisso alltid förekommit. Men knappast på ett sätt att det gått att tala om olika "block" som en följd av poängfördelningen.
Om det alls är tillåtet att tala om politik i anslutning till Eurovision Song Contest - av många anses ju tävlingen vara uttrycket för höjden av töntighet - så går det att iaktta en uppdelning mellan länder som ser tävlingen som en kul manifestation för europeisk samling och de länder som genom sitt utanförskap får en chans att marknadsföra sig. Finalen på lördag förstärker sannolikt inte denna splittring men säger ändå ganska mycket om hur det ser ut i Europa idag.
