På 80-talet var det vanligt från vänsterhåll att ställa satsningar på försvaret mot daghemsutbyggnad. En rapport alldeles nyligen utgiven från Timbro visar att tiderna inte mycket förändrats. Statsvetaren Svend Dahl har granskat landstingens användning av pengar till kulturen och funnit att om samtliga landsting lade sina utgifter till kultur på samma nivå som Västmanlands läns landsting så skulle det gå att anställa 1800 sjuksköterskor.
Rapporten har redan fått kritik för att ha räknat fel (igen Timbro). Och visst låter det som om de 770 miljoner som nämns kunna sparas lite i underkant även om man antar att en sjuksköterska kostar 25000 i grundlön per månad. Men ok i alla fall för jämförelsen. Klart står att högern av idag accepterar att välfärd kan ställas mot andra kollektiva nyttigheter. Frågan är dock om offentligfinansierad kultur har så mycket att ge i ökad välfärd om det sparas på den. I grund och botten verkar debatten mer handla om några som inte förmår uppskatta andra kulturella uttryck än överviktiga människor som faller i vattnet eller får tårtor kastade i ansiktet.
Jag har tidigare här på bloggen ställt frågan om Timbro vill ha ett allas krig mot alla. Detta eftersom en rapport från smedjan velat att den kommunala organisationen ska läggas upp så att kultur hamnar i samma nämnder som skola och omsorg. Syftet med detta kan nämligen inte vara annat än att mjuka områden som kultur och fritidsfrågor ska krossas av tunga kärnverksamheter som skola och omsorg och motivera skattesänkningar. Vad jag kan se leder dylika sätt att organisera i förlängningen till inget annan än en auktoritär stat. Undersåtarna måste slåss om despotens uppmärksamhet.
Tankesmedjans egen chef har marknadsfört en nyss utgiven bok på Newsmill i vilken den uppmärksammade Jämlikhetsanden kritiseras. Författaren Christopher Snowdon går till angrepp på slutsatserna i Jämlikhetsanden som går ut på att jämlikhet i ett samhälle leder till lyckligare människor. Debatten är inte avslutad i frågan och mer forskning behövs absolut. Vad vi nog inte behöver fundera mer över är Timbrochefens intentioner över orsakerna till ojämlikhet. Ordagrant står nämligen att läsa av denna att "ofta leder sociala problem till inkomstojämlikhet och inte tvärtom". Mot bakgrund av övrigt som kommit ut från Timbrohåll rörande välsignelsen av en spridd inkomstfördelning är detta konstaterande avslöjande. Det är sådant som gör mig ganska rädd för mer av nyliberalism.
