För er som inte vet det så är skidåkning kultur här i Norrbotten. Visserligen är det vanligare idag att det står två skotrar uppställda på gårdarna än att två par skidor står lutade mot husväggarna. Vilket var fallet för sådär en tjugofem-trettio år sedan.
Det var dock inte mycket till premiär för åkning förra helgen. Så mycket snö som på bilden är det långt till än så länge. I Luleå regnar det idag och den åkbara snö som fanns att tillgå i söndags fanns i Boden i form av konstsnö med visst tillskott av ett tunt lager natursnö. Situationen kan dessbättre ändras ganska snabbt. I Gällivare finns det visst gott om snö inför de tävlingar som ska genomföras där i morgon och på söndag. Kanske blir det en sväng ditupp.
På morgonen har jag varit och lyssnat på ett föredrag om regionernas tillstånd. Läget för Norrbotten var inte så dystert som det vanligen brukar framställas av de som använder statistik för att bedöma denna regions framtidsförutsättningar. Vad som inte kom fram bland alla tabeller, diagram och figurer var i hur stor utsträckning påstått framgångsrika företag använder sig av regionala utvecklingsmedel i sina balansräkningar, alltså de som är tänkta att fungera som motorer i regionala ekonomier.
Som föredragshållaren från ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska studier, sa så arbetar han/de på uppdrag av regeringen. Då går det väl att förmoda att kreativ bokföring tillämpas i syfte att visa på hur lyckad politiken varit. Dessvärre är det en dålig strategi eftersom stöd på sikt har en tendens att övergå till bidrag maskerade till plusposter.
