De upplopp som började i Paris förorter i veckan har nu spridit sig till andra franska städer. Av detta går det att dra slutsatsen att det handlar om något mer än ett problem som kretsar kring allmänt bråkiga ungdomar. Det hela började ju med att polisen ska ha jagat in två afrikanska pojkar i en transformatorstation där de dött. Situationen är därmed skrämmande lik den som uppstod efter det att en jury friat de vita poliser misshandlat Rodney King (en misshandel som filmades). Kravallerna rasade i södra Los Angeles och kunde under sämre omständigheter ha spritt sig över resten av USA.
Det fanns alltså i Los Angeles liksom i Frankrike en tändande gnista. Den underliggande orsaken till såväl upploppen på 90-talet i USA som de i dagarna i Frankrike var/är dock frustration och hopplöshet. Arbetslöshet och kriminalitet var/är utbrett på båda ställena. I de franska förorterna handlar det om andra generationens invandrare som inte fått en plats i det franska samhället och reagerar med våld mot omgivningen.
Frankrike har en lång tradition av revolutioner. Det som nu sker i landet borde därför passa som hand i handsken för marxist-leninistiska strategers intentioner. För vad saknar väl de ungdomar som löper amok annat än en ideologisk överbyggnad för sitt handlande. Som förkroppsligas i en stark ledare.
Det finns anledning att ta denna för revolution så gynnsamma jordmån på allvar. Den finns ju också i Sverige och upplopp har inträffat och skulle kunna inträffa fler gånger också här. Märkligt är emellertid att så få europeiska revolutionärer intresserat sig för sprängkraften i dylika oroligheter. Men det kan ju bero på att även marxism-leninismen i någon mån kan kallas rasistisk.
