Det ser ut som om upploppen i Frankrike bedarrat för den här gången. Nu blir det en fråga för samhällsanalytiker att reda ut varför ännu en variant på franska revolutionen kunde uppstå och hur liknande företeelser kan förhindras i framtiden. Redan finns dock många förklaringar och botemedel föreslagna.
Företagsledaren Anders Fogelström, bosatt i Paris, gjorde en analys på Brännpunkt igår. Samhällets integrerande mekanismer och symboler har försvunnit och kvar finns bara polisen, konstaterar han bland annat. Det är sant. Vad som också är sant är att de gängse politiska ideologierna har så svårt att fånga upp ungdomar. Islamisering framstår därför som ett alternativ.
Socialismen är inte död, men för närvarande verkar den inte tilltala de breda befolkningslagren som i forna tider. Anledningen är givetvis främst att socialistiska organisationer har en inbyggd logik att fjärma sig från sina medlemmar. Precis som Robert Michels påvisade i början av förra seklet. Och Frankrike är väl om något ett land där elitism varit kännetecknande för styret.
Den lärdom som måste dras av de franska oroligheterna är att de kan inträffa i princip i vilket annat land som helst i världen. Det är inte för inte som de bästa analyser av maktförhållanden som gjorts har utförts på franska institutioner, härmed påminnes bara om Bourdieus och Foucaults arbeten. Huvudorsaken till detta är förstås att här har alltsedan 1789 maktens mekanismer var särskilt sofistikerade. Ja sannolikt ännu tidigare.
Det är tur att de extrema varianterna av socialismen, mera konkret uttryckta under samlingsnamnet kommunism, är försvagade idag. Annars hade vi eventuellt stått inför en veritabel situation av präriebrand över Europa i form av en ny vänsterförvirring.
