I finanskrisens spår med varsel och neddragningar inom industrin har konjunkturpolitik med finansiella förtecken fått en renässans. De som vill att Volvo och Saab ska stöttas verkar få hur mycket utrymme som helst att ventilera sina åsikter i ärendet.
Det får mig att tänka på en diskussion jag var inblandad i på min gamla arbetsplats Saab-Scania i slutet av 80-talet. Trots olikheter i politiska åskådningar rådde enighet om en sak: om Volvo behöver hjälp av staten är det illa ute med Sverige.
Det finns många åtgärder att ta till utan att hemfalla åt 70-talets företagsakuter som inget annat innebar än att pengar kastades in i ett svart hål. I Luleå reagerar man till yttermera visso med det nattståndna argumentet "flytt' int'" som reaktion på att Plannja ska säga upp folk på orten.
Därtill har vår egen regering med landshövding Per Ola Eriksson i spetsen för avsikt att bedriva konjunkturpolitik med de medel som står till buds. Värst är ändå att läsa om hur kommunen ska förlänga vuxenblivandet ytterligare genom att ordna jobb åt ungdomar istället för att dessa får ta detta steg till ett eget liv själva. Är det detta som kallas bruksdöden?
