lördag, februari 09, 2008

Storbotten

En del som läst min blogg kanske har märkt att jag varit rätt kritisk mot Norrbottens-Kuriren. Det har främst att göra med att jag tycker tidningen sålt ut sin liberala själ. Kuriren är inte längre en upplyst röst i en region där socialism på många håll fortfarande ses som lösningen på framtidens problem. När man läser vad tidningens chefer skriver och skrivit går tankarna snarare åt vänster. En "liberal" i Norrbotten låter som en socialdemokrat i Stockholm eller Göteborg. På ledarplats huserar därtill en omskolad sportjournalist och högerman från Ångermanland med mindervärdeskomplexet som främsta drivkraft.

I veckan hade tidningen krigsrubriker av ett slag som jag inte sett sedan tidningen Expressen den 12 september 2001 deklarerade kriget mot terrorismen. Den här gången var det dock klimatförändringarna som utgjorde fienden. Global uppvärmning är ett konstaterat faktum men inte orsakerna. Gång efter annan kommer forskning som säger att denna skulle ha andra orsaker än koldioxiden och mänsklig påverkan. Och jämförande bilder av glaciärer mellan hur det var då och hur det är nu säger lite om faktiska förhållanden. Om det ändå skulle visa sig att homo sapiens är skulden till det varmare klimatet finns det ändå ingen anledning för vår art att börja späka oss själva.

Det går rak linje från den lutherska gudsstat som hämtade flera ärkebiskopar från landets nordligaste del via evangeliskt frisinne/laestadianism till feminism/miljö- och fredsrörelser. Alla har de burits fram av någon slags mission om att väster- och norrbottningar på något sätt står för någon form av högre moral, att vägen till framgång går genom kärvhet och inte genom frihet och kort sagt att se mer avspänt på tillvaron. De forskare som predikar om klimathotet har bara paketerat om de stränga övrenorrländska prästernas budskap. Alternativen är himmel eller helvete.

Finns det något positivt med klimatförändringarna så är det väl att hela världen fått en gemensam fråga att samlas kring. I detta perspektiv ter det sig bara löjligt om det från Sveriges mest glesbefolkade region skulle finnas de som tycker att den bästa politiken bestås av de som gör sig störst. Det liknar nämligen mest bara en komedi i kolossalformat.