Vet att jag skrivit om det här förr, men kan inte hålla fingrarna borta från tangentbordet. Grundfrågan lyder: vad är det som gör vissa orter mera intressanta att skriva om än andra? Det finns ett område i Norrbotten som rätteligen borde kallas västra sidan av Torne älvdal som av någon anledning anses uppfylla detta krav. Ett annat är kanske Pite älvdal.
När jag tenterade i forskningsmetod fick jag lära mig att generalisera utifrån det unika. Det gick alltså att studera ett litet problem i form av en så kallad fallstudie. Men då skulle vägen till detta gå ifrån det abstrakta och slutligen hamna i slutsatser med bidrag till ökad kunskap. En forskare som arbetar på något annat sätt är inte en forskare utan något annat. Den som skriver om berättelser från Tornedalen eller trettioåriga kriget ur ett piteperspektiv ägnar sig alltså snarare åt marknadsföring av bygden och borde inte få forskningspengar från staten överhuvudtaget. Däremot eventuellt medel från berörd kommun i fråga.
Angående slutsatser om hur det är i Torne älvdalsområdet så ser jag ingen större skillnad mellan hur det påstås vara där och i andra byar, eller i varje fall hur det är på många andra mindre inlandsorter med stora avstånd till större orter. En forskningsrapport som tillåts uppta utrymme med sådant är således inget annat än prat i skrift. Hur har nivån på svenska universitet kunnat hamna så lågt?
